Jag gjorde denna dikten igår till min mamma och tårarna börja rinna. Bara så ni vet är allt detta sant!

Mamma du är underbar
Du är den som gör mig glad.
Även om jag gör dig irriterad ibland
och du blir arg på mig,
älskar jag dig ändå.
Jag vet att både du och jag har haft det dåligt,
när jag blev lite äldre.
Men du stöttade mig alltid, vad som än hände.
Du var min ängel.

Även om jag är familjeplacerad nu,
och du kanske tycker allt var ditt fel,
stämmer det inte.
När du stöttade mig som mest,
gav jag dig inget tillbaka.
Jag vet hur du mår
och hur många olika mediciner du tar.
Så ska jag ta hand om dig, och stötta dig med min själ och kropp.
Och även om du tror att det blir jobbigt för mig,
så ska jag aldrig ge upp.

En riktigt underbar dotter skulle du vara värd,
en dotter som skulle bli något stort,
och som skulle hjälpa dig om det skulle bli jobbigt.
En dotter som aldrig ger upp, när allt känns som tuffast.
En dotter som kan ge dig mer,
och som visar dig hennes kärlek och berättar mer för dig.
Jag är nog inget av det,
men jag älskar dig av hela mitt hjärta mamma!
Glöm inte det!