Jag gjorde denna dikten igår till min mamma och tårarna börja rinna. Bara så ni vet är allt detta sant!

Mamma du är underbar
Du är den som gör mig glad.
Även om jag gör dig irriterad ibland
och du blir arg på mig,
älskar jag dig ändå.
Jag vet att både du och jag har haft det dåligt,
när jag blev lite äldre.
Men du stöttade mig alltid, vad som än hände.
Du var min ängel.

Även om jag är familjeplacerad nu,
och du kanske tycker allt var ditt fel,
stämmer det inte.
När du stöttade mig som mest,
gav jag dig inget tillbaka.
Jag vet hur du mår
och hur många olika mediciner du tar.
Så ska jag ta hand om dig, och stötta dig med min själ och kropp.
Och även om du tror att det blir jobbigt för mig,
så ska jag aldrig ge upp.

En riktigt underbar dotter skulle du vara värd,
en dotter som skulle bli något stort,
och som skulle hjälpa dig om det skulle bli jobbigt.
En dotter som aldrig ger upp, när allt känns som tuffast.
En dotter som kan ge dig mer,
och som visar dig hennes kärlek och berättar mer för dig.
Jag är nog inget av det,
men jag älskar dig av hela mitt hjärta mamma!
Glöm inte det!

Här kommer en novell eller en berättelse vi får se vilket. Men det är bara fantasin som flöddar just nu.
Del 1.
"En gång var allt så vackert, en gång var du vackrast, en gång var jag vacker, än gång skaa du bli min. Men varför är jag ett monster? Visst jag är vackrast, jag lever för alltid, men varför är jag inte lycklig?" sjöng jag. Det var en bit som jag hade skrivit ur en låt som heter Livet, inte vet jag varför.

"Vad vackert du sjöng Niss!" sa Damon
Jag rodnade. Jag fattar inte varför jag alltid får någon oinbjuden att lyssna.
"Tack då" sa jag medans rodnaden sakta försvann.
"Vad heter den, heter den typ vacker eller något?" frågade han.
"Nja, jag har inte bestämt än men jag kallar den Livet" sa jag.
"Interessant" sa Damon och gick sen.

Jag stängde av cd-spelaren som hade varit på under hela samtalet och suckade sen. Jag bestämde mig för att gå ut, fast pappa egentligen inte gillar att jag går ut när det börjar bli mörkt. Jag hoppade ut genom fönstret och sprang sen till skogen.